You're the storm

Jag älskar dig.





Tintin ♥

hej alla söta! Om några timmar ska jag åka till TFRK, det blir lite "teknikhoppning" idag! 

Jag tänkte passa på att lägga upp några bilder på Tintin som jag tog i Lördags. För ni har väll inte tröttnat på bidler ännu? :) Men jag ger er inte alla nu, utan ni får säkert flera i andra inlägg. Hihi, det blev nästan bara bilder på när han ser otroligt busig ut!

















Tintinprutten vad jag älskar dig!

Som Julia skrev så avslutade vi dagen med att gå ut på en promenad med Tintin och Maskot. Det var superduperroligt! Hästarna tyckte det var roligt att komma ut från stallet och hagarna ett tag, så vi gick runt skuggan där det mest är hus och sånt men en bit är det mycket skog! I skogen sprang vi med hästarna och hoppade över lite stockar, och Gud vad vi skrattade! Det var så himla roligt så jag tror att både jag och Julia höll på att dö av skratt! 

Tintin var lite sur i början, men i skogen blev han rent utsagt skitglad! Han är så söt, min lille fisponny! Jag älskar dig så himla mycket Tintin!


Min bästaste vän i hela världen!



Tintin

Född 13 Maj 1998

När jag var runt tio år så hade jag ridit i ca. 1 år. Jag var fortfarande väldigt kort och liten, så på ridskolan red jag alltid på ett litet gotlandsruss som heter Espresso. Men när jag blev mer och mer hästintresserad så hittade min mamma en liten annons om en shetlandsponny som stod i närheten. När mamma hade pratat med ägaren så lät det jättebra, så någon vecka senare åkte vi till stallet och tittade.

När vi kom fram till stallet var det sol och jag såg ingen liten ponny, utan bara stora halvblodshästar överallt. Vi trodde det var fel stall men gick ändå in och tittade. precis innanför stallporten fanns ett litet duschrum för hästarna, och där inne stod lilla tintin. Jag blev förälskad direkt och snart kom hans ägare och pratade med mamma. Jag lyssnade bara halvt och koncentrerade mig mer på tintin än på något annat. En sån vacker liten ponny hade jag aldrig sett! jag fick provrida honom och det gick jättebra! Jag övertalade mamma att vi skulle ha kvar honom, och vips så hade jag en egen medryttarponny. Eftersom Tintins riktiga ägares dotter var kanske 5 år och inte vågade eller ville rida på tintin så fick vi komma ut så mycket vi ville. Efter några gånger så började Tintin bocka stora bocksprång när jag red, och min mamma var nära på att ge upp när bocksprången fortsatte varje gång jag red på Tintin, men jag övertaldade henne att vi skulle fortsätta kämpa. Han var ju så snäll annars, kommer jag ihåg att jag sa. Jag fick ha kvar honom. 

Tintin hade haft fång en hel sommar men på hösten mådde han bra igen. Jag hade då ridit på ridskola i två år och hade galoperat i ca. 1 år. Men på grund av tintins bocksprång började jag inte galoppera förräns efter ett år jag hade ridit på honom. Han fortsatte att bocka men sista hösten jag hade honom bockade han högst en gång per ridtur. 

Jag kommer inte ihåg så mycket vad jag brukade göra, men vissa saker glömmer jag aldrig. Hösten då jag hade haft Tintin i ett år så var jag och mamma hemma i köket. Mamma berättade för mig att Tintin skulle hyras ut. Jag kanske aldrig skulle få träffa honom igen. Jag grät i flera dagar, och sista gången jag var hos honom i hans stall kunde jag knappt prata. Jag satt bara i gräset bredvid honom och klappade och tittade på honom. Jag älskade verkligen den hästen. När vi åkte hem igen så var det några dagar då jag verkligen trodde att det var sista gången någonsin jag hade sett min prins.

Några dagar senare ringde Tintins ägare. Mamma hade frågat om jag skulle få fortsätta att ta hand om tintin i hans nya stall, men jag trodde absolut inte att jag skulle få det. Men jag hade fel. Hon sa att jag fick träffa honom redan nästa dag om jag så ville, och att jag fick åka ut till det nya stallet när jag ville. Jag tackade och gav telefonen till min mamma så hon också kunde få höra nyheten. Mina ögon började svida och det var nog den enda gången i mitt liv som jag har gråtit glädjetårar.

Tintin hade flyttat till en ridskola i stan. Det var en shettisridskola och vid det tillfället hade ridskolan bara sex stycken shettisar, inga andra ponnyer. Det bor också privathästar där som inte hör till ridskolan. Jag hjälper fortfarande till på ridskolan ca. 3 gånger i veckan, så mycket som jag kan helt enkelt. Även om jag är för stor för shettisar egentligen så rider jag till några shettisar som busar väldig mycket. Tintin är fortfarande min största kärlek här i livet, men han går ridskola så mycket att jag knappt kan rida honom längre. Men då och då ber ägaren av ridskolan (Anna) att jag ska rida honom. Självklart. Men det jag älskar mest är att bara sitta i hans hage och gosa med honom. Min Prins. ♥




Jag och Tintin för några dagar sedan, då han fyllde tretton.



RSS 2.0